Vet ni vad? Jag har en svindyr Bugaboo till min son för att jag vill skryta om hur onödigt mycket pengar jag har att lägga på en vagn, för att visa upp vilken fin och förnäm människa jag faktiskt är. Min Bugaboo höjer min status helt enormt, trots att den är bland det fulaste som rullat på denna jord. Jag har inte skaffat en Bugaboo för att den är otroligt lättkörd och praktisk, nej, jag valde som sagt en Bugaboo för att jag som människa är värd mer än alla andra. Också lite för att jag är så blåst, köper en dyr Bugaboo när man kan få en så otroligt funktionell och snygg Brio för en tusenlapp på blocket. Ja, så är det. Here we go again!

Förressten, Vilhelm fyller ju fyra månader idag! Det är inte illa! Tiden går så sjukt fort, känns som att det var alldeles nyss som han föddes. Och ändå så kan jag inte komma ihåg hur vi hade det innan Vilhelm kom, knäppt? Japp! Var på koll hos Harriet på BVC idag också, dagen till ära. Kurvan har planat ut en hel del, och tur är väl det, annars hade vi haft en jätte här hemma om något halvår eller så. 7980 gram, och 67 centimeter kort. Min goding!!

Vilhelm har sedan en dryg vecka börjat med lite gröt. Sedan igår så har vi bytt ut lunch-flaskan (vid 11-tiden) mot gröt. Funkar finemang! Vilhelm gapar glatt, och sväljer faktiskt det mesta! I helgen ska vi introducera potatis, får se hur det går. Har en känsla av att det inte riktigt är lika populärt som gröt...

Gah, nu slutade P att jobba! Klockan 18? Ja, jo, tjenare! Det borde vara skottpeng på den där jävla arbetsgivaren! Den som kletar in hans hus med bajs bjuder jag på bio och McDonalds, lovar, dyrt och heligt.

Varnar redan nu för att det här blir långt, argt och sjukt, sjukt, sjukt... Läs på egen risk.

Blir helt störd på P's arbetsgivare. Han är sjuk i huvudet, på riktigt. Hade jag hans telefonnummer så skulle jag ringa upp honom och skälla ut honom efter noter, har aldrig varit med om maken... Komplett galen är han, helt tom på förståelse och empati. Människor som han borde inte få driva företag överhuvudtaget, han utnyttjar människor helt skoningslöst. Han är, kort sagt, helt sjuk.

Ska försöka dra en lång historia kort. P har jobbat hos honom sedan oktober 2007. I början funkade allt helt okej, inte bra, men okej. Några bestämda arbetstider fanns inte då heller, arbetsgivaren (även kallad H) kunde helt plötsligt bestämma sig för att de skulle jobba över en timme eller två. Kanske till och med tre, jaja, fine. Tid är pengar. Arbetsdagar på 10-12 timmar (och ibland ännu mer) var liksom standard. Dock kom jag och P överens om att efter att Vilhelm fötts så skulle han jobba betydligt mindre, normala dagar utan hastigt påkomna övertidstimmar. Tror ni att det funkade? Icke. Det funkade hyfsat, iallafall typ tre dagar per vecka. Men inte mer än så. Bara för att H inte varit närvarande under sina tre söners uppväxter så betyder inte det att alla vill, kan och har lust till att missa sina barns uppväxter. Det är något som H inte har insett, och troligen aldrig kommer att inse. Jobb, jobb, jobb är uppenbarligen det viktigaste i hans liv.

Den senaste månaden har H's företag haft ett uppdrag på ett annat företag. H har alltså blivit anlitad till att fixa ett antal saker hos det större företaget, för en summa som de kommit överens om. Att skaffa fram verktyg, material och folk har alltså helt och hållet legat på H's ansvar. Det har inte funkat, för fem öre. Till att börja med så har inte H skaffat fram material i tid, vilket gjort att de som jobbar åt honom inte kunnat uträtta allt de skulle ha gjort i tid. Han har dessutom tagit in alldeles för lite folk, de som jobbat de här 3½ veckorna har fullkomligt fått slita häcken av sig. Nu är de inne på den sista av fyra veckor, och H verkar ha fått mer eller mindre panik. Han har nog först nu insett att de ligger väldigt långt efter tidsplanen, och att det är mycket tveksamt om de ska hinna klart i tid eller inte. Att han inte tagit det här på allvar, att han schabblat bort alltihop är inte hans anställdas fel. Det är misstag som han helt och hållet ska stå för själv, inser han det? Icke. Han kör med sina anställda som aldrig förr.

P jobbade 07-18 i måndags, alltså övertid på två timmar. Okej. På måndag kväll blev de lovade att sluta senast klockan 13 på tisdagen (igår), om de kunde tänka sig att börja klockan 04. Fine, de gick med på det också. P ställde klockan på 02, klev upp och körde typ åtta mil till jobbet. När klockan närmar sig 13 så tycker inte H att de ska gå hem, det finns för mycket att göra. Efter mycket om och men så får de gå hem klockan 16. Det vill säga, tre timmars övertid. Som dessutom inte gjorts upp i förväg. H tar liksom för givet att hans anställda inte har något liv hemma, inga barn som behöver umgås med, ingen mat som behöver lagas, ingen lägenhet som behöver städas, inget förhållande att ta hand om. Han bara kör på. Igår kväll ringde H och kollade ifall det var okej att jobba likadant idag, det vill säga 04-16. P gick med på det, vi behöver pengarna. Strax före 16 ringde P och upplyste mig om att de inte tillåts sluta förän 18. Tidigast. Vad säger ni om den? 04-18. Fjorton timmars hårt, fysiskt arbete i närmare 30 graders hetta. Det här är fan sjukt.

Något som, om möjligt, får mig att flyga ännu högre i taket än jag redan gjort är hans hot om lönen. Om H's företag inte hinnar göra färdigt det de tagit på sig tills på måndag så kan H glömma att han får betalt för det här uppdraget. Det har H talat om för sina anställda, och dessutom hotat med att det inte blir någon lön ifall de inte hinner klart. H får ju inga pengar då, och påstår sig isåfall inte ha råd att betala ut löner. Vad fan? Det är väl inte H's anställda som klantat sig? Det är väl inte de som glömmer/skiter i att beställa material i tid? Det är väl inte de som har bestämt hur många anställda H ska sätta på det här uppdraget? Det är H själv. Hinner de inte klart så får H ta pengar ur egen ficka för att betala ut löner. Så enkelt är det. Det här är så sjukt så att jag inte vet var jag ska ta vägen. Och det här är bara en bråkdel av allt sjukt man stött på sedan P började jobba för H. En bråkdel.

Har som sagt riktigt god lust att ringa till H och tala om vad jag tycker och tänker. Tala om hur mycket han förstör för människor. Tala om vilket jäkla rikspucko han är. Men det gör jag inte. Eventuellt länkar jag det här inlägget på Facebook, med förhoppningen att hans yngste son ser och läser det. Och därmed vidarebefordrar det till sin far. Gah, jag blir knäpp!!

Varenda gång jag loggar in på bloggen så blir min son fruktansvärt missnöjd. Det är helt sant. Det är alltså inte mitt fel att blogg-torkan håller i sig.

Jajamän, bloggtorka och skrivkramp de senaste dagarna. Det är sådant som händer. Det får man ta. Och annars då?

• Det är varmt, varmt, varmt.
• Det är Fryksdalsdansen i Sunne.
• Jag ska ut ikväll.
• På Fryksdalsdansen, Kolsnäs alltså.
• Jag tycker inte om värmen.
• Emma har semester!! Yay!!
• Helgen har hittills varit ganska bra.
• Jag har faktiskt diskat lite. Imponerad?
• Min lilla Skräpis har än en gång glömt vad man bör göra i lådan.
• Björn Rosenström spelar på Kolan ikväll.
• Klara och Peter har fått bebis!
• Jag vill också ha en bebis. En liten, ny, rosa och skrynklig liten varelse.
• Det skriver jag enbart för att Vilhelm just nu är snäll och sover.
• Han väckte mig förövrigt imorse, skrattandes, på mage.
• Han är en säl, min lilla Ville.
• Xide Summer Edition ikväll!
• Och, som sagt, det är varmt. Pott-hett!

Var väldigt uttråkad sent igår kväll, och dessutom på relativt dåligt humör. Så jag var tvungen att testa 118 100's nya tjänst. Man SMS'ar en fråga, vilken som helst, och sedan sitter någon stackare där och googlar svaret åt en. Skitkul. Frågan jag ställde var; "Hur väcker man på bästa sätt en trött och skittråkig pojkvän?".

Svaret löd; 118100 rekommenderar dig att pussa honom några gånger på kinden. Om han inte vaknar då så häller du ett glas vatten över honom och därpå ger honom ett par pussar på kinden. Lycka till!

Kan tala om att alternativ ett fungerade inte, inte alls. Alternativ två vågade jag inte ge mig på, risken var nog tämligen stor för att jag inte bara skulle ha en trött och skittråkig pojkvän efter det. Utan istället en trött, skittråkig, blöt och ap-sur pojkvän. Men tack ändå!

Vet ni?! H&M-katalogen kom idag!! En av de största höjdpunkterna under året, eller tja, en av de två största. Det kommer ju faktiskt två stora kataloger varje år. Och lika glad blir man varenda gång! Har bara bläddrat igenom lite snabbt, men ändå hittat alldeles för mycket jag vill ha. Det är farligt det där. Har ju dessutom H&M-konto, vilket är kanon. Bara att beställa allt man vill ha, prova i lugn och ro och sedan skicka tillbaka det man efter provandet inte längre vill ha. Har man konto så slipper man ju dessutom att ligga ute med massa pengar som man egentligen inte har, och det är ju trevligt på alla sätt och vis. Fanns mycket fint till Vilhelm också. Och till P. Gud, vad reklam jag gör förressten. Jag är inte sponsrad, promise.

Randiga bodysar (en body, flera ??!) till Ville, en supermysig cardigan till mig, flashiga ögonskuggor i alla möjliga och omöjliga färger, en blommig skjorta, nya jeans och en stickad klänning har jag redan bestämt mig för. Men säg ingenting till P. Nya underkläder också, hittade jättefina vinröda! Me like, amnings-BH'ar är ju sådär lagom hett...

Och så säger de att man inte kan köpa lycka för pengar. Tss, de har fel. Givetvis kan man köpa lycka för pengar. Så är det.

Näcka på golvet är det roligaste som finns tycker Vilhelm! Har jag världens sötaste unge eller?!

Som sagt, i helgen blev det tårtbak. Igen! Känns som en ganska schysst tradition? Tårta är ju faktiskt rätt gott. Och himla kul att göra! Har redan börjat spåna på vilka fyllningar jag ska använda i kommande helgs tårta, det lutar åt choklad med något mer. Passionsfrukt eller hallon?

Hur som helst, åter till helgens tårta. Mina kära farföräldrar firade guldbröllop i söndags, imponerande va? Jag kommer, med största sannolikhet, aldrig att få fira något guldbröllop. Det är smällar man får ta (pik, pik). Blev en stor tårta med en hög rosor på, började med rosorna redan förra måndagen, de tar mer tid än man tror. Kom dock fram till att ju färskare MMF'n är, desto snyggarna blir rosorna. Man lär sig nya saker varje dag!

Efter att ha tillbringat helgen (fredag-söndag) i Ludvika så är jag äntligen tillbaka! Skönt att komma bort ett tag och se något annat än samma tråkiga lägenhet, i samma tråkiga bostadsområde (låter jag bitter?). Men, det är skönt att komma hem också. Borta bra men hemma bäst! Det tyckte nog Ville också, han saknade säkert sitt babygym och sin babysitter. Och katterna här hemma saknade sina människor, de har varit som plåster sedan vi kom hem i söndags kväll. Godingarna.

Shoppat, bakat tårta (surprise, surprise, återkommer strax med bild), slappat, sträckt ut tårna i nyklippt gräs, softat på balkongen, plockat lite vinbär och slappat ytterligare. Låter som en rätt okej helg va?!

Enligt Aftonbladets omröstning så har 28,4% av landets förare kört rattfull någon gång, 30,7% vet inte ifall de gjort det eller ej. Det är skrämmande. Helt sjukt...

En forumist uppmärksammade mig på ett visst katthem som precis börjat marknadsföra sina hemlösa huskatter som rex-blandningar. Intressant. Jag tycker att det börjar dyka upp fler och fler konstiga blandningar på blocket, där ägarna inte har en susning om vilka eventuella raser som kan finnas bakom katten. I typ 98% av fallen så finns det inte heller någon raskattsinblandning. All denna falska marknadsföring gör mig så irriterad! En huskatt är en huskatt. En långhårig huskatt är inte en Norsk skogkatt, och definitivt inte en Norsk skogskatt. En huskatt med halvstora öron är inte en Rex-blandning (vilken rex förressten, det finns fem olika i Sverige?). En huskatt med lång näsa är inte en Oriental. En huskatt som är maskad är inte en Birma. En blå huskatt är inte en Russian Blue. Så enkelt är det. En huskatt är en huskatt, ingenting annat! Jag klankar inte ner på huskatter, huskatter har inte ett mindre värde än en raskatt. Huskattens status behöver höjas, och det gör den inte genom att hälften av alla Blocket-missar sägs vara en raskattsblandning. Det sänker snarare statusen, genom att skrika ut att ens katt minsann har 16,5% Abbessinier i sig så höjer man inte statusen. Det ger istället signaler om att en ren huskatt är ett sämre alternativ, och inget att ha. Varför är inte en egen, originell, unik och alldeles underbar huskatt tillräckligt bra?

Har för övrigt mailat ovan nämnda katthem, nyfiken på vilken sorts rex de ser i den ursöta huskattflickan. Ska bli intressant. Något som, om möjligt, är ännu mer intressant är att endast en av fem kattungar i kullen är en rex-blandning. Undrens tid är ännu ej förbi.

Hamnade i en mycket otrevlig diskussion på familjeliv (skräll). En gravid tjej efterlyser andra mammor som rökt hela graviditeten, hon vill nämligen veta vad som kan hända med bebisen, vilka konsekvenser hennes handlande kan medföra. Hon ville väl bli lugnad antar jag, få kommentarer om att rökning inte är så farligt som alla insatta hävdar. Givetvis så var vi moralkärringar tvugna att dra upp alla argument som talar för att man bör sluta röka om/när man blir gravid. Givetvis stänger de gravida rökarna öronen, och lyssnar hellre på varandras urkassa argument. "Min väninna rökte under hela sin graviditet, och hennes barn är helt normalt!", sådana kommentarer gör det tydligen helt okej att röka om man är gravid. Och i dem finns det dessutom betydligt mer sanning än i läkarvetenskapens utlåtanden. Not.

Rökning gör att...

• Risken för PSD (Plötslig SpädbarnsDöd) är tre gånger så stor om mamman rökt under graviditeten.
• Barnet blir beroende av nikotin redan i magen, och får således lida av abstinensbesvär när den kommit ut och inte längre delar blodomlopp med sin rökande mamma.
• Barn till rökare har betydligt större risk att drabbas av astma, allergier och nedsatt immunförsvar.
• Även ADHD och koncentrationssvårigheter är vanligare hos barn som utsatts för nikotin i tidig ålder.
• Kolmonoxiden som mamman drar in i lungorna blockerar röda blodkroppar, vilket stör syretransporten. Det är lika med syrebrist hos bebisen.
• Nikotin har en sammandragande effekt på blodkärlen, vilket gör att även blodkärlen i moderkakan dras samman. Det gör i sin tur att barnet får i sig mindre näring, vilket leder till låg födelsevikt i många fall.
• Rökningen ger även biverkningar långt upp i åldrarna, barn som utsatts för rökning i magen uppvisar betydligt sämre studieresultat oavsett ekonomiska och sociala faktorer.

Finns många fler saker att ta upp, ovanstående är bara en bråkdel. Blir så pissed off på mammor som röker under graviditeten. Det finns inga ursäkter! Det har gått bra för många, men om det är din bebis som dör i PSD för att du rökt under graviditeten, då spelar det liksom ingen roll att tusen bebisar till rökande mammor har klarat sig. Om man inte har den motivationen och självdiciplinen som behövs för att sluta röka, då ska man inte heller skaffa barn. Så enkelt är det. Som förälder måste man alltid sätta sitt barns välmående i första rummet, oavsett vilken situation man befinner sig i. Är man inte redo att göra det, då är man inte heller redo att skaffa barn. Punkt slut.

Såg både 001 och 002, med bara några minuters mellanrum. Och därmed var jag absolut tvungen att registrera mig på platespotting. Ska nog ta en långpromenix med Ville så fort han vaknat, allt för att hitta flera nummer! Vilket liv.

Gick upp för en halvtimme sedan, jag har haft sovmorgon. P och Ville är ute och "åkej biiilen". Ville tycker att det är typ det roligaste som finns, godingen. Regnar sjukt mycket, även om det allra värsta verkar ha avtagit. Haglade massor också, stora vita isbollar. Det lät skitmycket när det haglade på uteplatsen. Det var rätt kul. Sedan gick grannens billarm. Det var nästan ännu kuligare.

Lyssnar på pojkar från She-left-you och äter rostad smörgås med hallonsylt på. Nice.

Åkte till mamma och åt tårtan som jag fixat ihop. Min första tårta med MMF ( = MarshMallow Fondant) som lock. Min andra täckta tårta överhuvudtaget. Hyfsat nöjd faktiskt, även om den var slående lik en Håwe-limpa. Kan också meddela att den var supergod, godare än snygg om man säger så. :)

Har regnat om vartannat idag, men under en av de soliga stunderna så passade vi på att ta en sväng med Bugaboon som numera är en sittvagn! Wow, känns nästan lite vemodigt att byta ut liggdelen, var tar min lilla bebis vägen? Får se ifall jag behåller sittdelen på, eller om jag byter tillbaka till liggdelen. Gissar att det är lite skönare att sova i liggdelen, men å andra sidan så är det ju roligare att åka sittvagn i vaket tillstånd. Dagens i-landsproblem.

Insåg just att jag kommenterat typ hundra läsvärda blogginlägg. Typ hundra inlägg, som jag dessutom signerat med fel blogg-adress. Tänk, man kanske skulle valt en adress som man kan stava till? Det finns onekligen vissa fördelar med det. Så damn likt mig! Jaja, ingen kan ju iallafall anklaga mig för att fiska läsare. Alltid något.

Vad trött jag blir. Publicerade mitt senaste inlägg för typ 10 minuter sedan. Redan två kommentarer, jag blir skitglad direkt. Den glada känslan rann dock av mig som smör på en solvarm sten efter att jag läst vad som skrivits. "Snääälla, kolla min blogg!!" och "Snääälla, var med i min frågestund!". Självklart inte. Hell no, att jag kollar bloggar som pimplar läsare på detta vis... Skriver man roliga, intressanta och tänkvärda inlägg så får man läsare oavsett om man vill eller inte.

Ååh, YouTube har pimpat sin sida. Igen. Och jag är mer vilse i nattmössan än en dement vårdpatient. Jisses, hur ska detta gå?

En favoritvideo lyckades jag leta fram iallafall.

Idag är jag sådär übernyttig! Feel good, både jag och Ville blir mycket gladare när vi hittar på saker på dagarna istället för att bara vara inne och häcka. Insåg imorse att tissemisserna hade helt slut på mat, så jag hade liksom inget annat val än att släpa mig ner till Klo & Klös och inhandla en påse mat åt dem. Ska ner dit imorgon också. Nutro, som mina katter helst äter, håller på att sluta säljas i Sverige. Så hon på djuraffären, som jag aldrig kommer ihåg vad hon heter, tyckte att jag skulle köpa deras sista kitten-säck också, för halva priset. Gärna för mig, sparar ju 150 spänn! Me like! Dock hade jag inte plats med 6 kilo kattmat under vagnen. Får med andra ord bli en sväng dit imorgon också.

Träffade Maria, William och lilla vovven en sväng också. Träffar mina kollegor alldeles för sällan, blir ju tyvärr lätt så. Ska försöka ta tag i det där, men varken jag eller Vilhelm tycker att det är så mysigt att vara ute och promenixa i stekande sol. Blir alltså så lite promenader som möjligt under dagens varmaste timmar. Och sedan, när det blir svalare ute, så kommer P hem. Och då blir det  inte heller några promenader...

Jag vill flytta härifrån! Lägenheten är för liten, den ligger på fel ställe, köksgolvet är alldeles horribelt fult, grannarna är (snygga visserligen, men ändock idioter), fasaden är möglig, vägen ligger 2½ meter från vårat sovrumsfönster, frysen måste frostas av, det finns tre miljoner utekatter på en alldeles för liten yta, vaktmästaren har som regel att aldrig klippa gräsmattan efter 09.00 på morgonen... Jag står inte ut! Dessutom så är vardagsrummet tapetserat med en ljusgrå tapet (överkomligt) med en bård på! Har ni hört? En bård!!?! Varför, varför, varför då? Bårder är det absolut fulaste jag vet. Jag klarar bara inte av bårder. Jag vill ha enfärgade väggar i behagliga nyanser, utan massa kraffs. Just det, glömde. Uteplatsen ser ut som skit. Det ligger en gammal spaljé i ena rabatten, och under den bor det tvestjärtar.

Kanske har vi (jag) för höga krav? Var och kikade på en lägenhet för dryga månaden sedan, och den blev jag kär i. Tyvärr så gick priset upp så mycket så vi varken kunde eller ville hänga med längre. Fin, men inte värd den summan som den gick för. Så nu kan jag bara tänka mig en trea i just det området, ett bostadområde på sju (?) tvåplanshus med 5-6 lägenheter i varje. Helt omöjligt kan det väl inte vara? Eller? Känns ur-dumt att köpa en lägenhet som inte känns rätt, och ska jag bo kvar här så är det bara det området som känns rätt. Någon gång, någon dag. Nästa gång det blir en trea på rätt gata så hänger vi med, hur långt som helst!

Detta eviga jagandet av läsare. Ska jag vara ärlig så är det fruktansvärt trist! Alla dessa "Ha en bra dag"-kommentarer som skrivs hit och dit. I regel är det också ganska uppenbart att personen som lämnar kommentaren inte ens läst inlägget. När jag postar ett nytt inlägg så vill jag ha respons på inläggets innehåll, om det så är text, bild eller video. Jag vill inte ha hundra önskningar om en bra dag, från folk jag inte har en aning om vilka det är. Folk som enbart vill att jag ska klicka mig in på deras blogg, läsa deras inlägg och förhoppningsvis skriva någon trevlig kommentar tillbaka.

Det är dessutom höjden av lathet! Man kan åtminstone visa att man läst inlägget ifråga, men icke. "Ha en bra dag" är en hälsning som man kan kommentera varenda inlägg med, utan att ens ha slängt ett öga på innehållet. Lathet, lathet, lathet. Och bara för det så kommer jag att få ett x antal "Ha en bra dag"-kommentarer på just detta inlägg. Motbevisa mig!

Det regnar idag. Massor. Helt sjukt mycket faktiskt. Och det har det gjort hela dagen. Jag vet att det ligger massa spännande post i lådan, som jag hemskt gärna skulle vilja bläddra igenom. Men jag vill inte bli blöt. P kommer hem om drygt fyra timmar, så då får jag läsa min post. Reklam, från Pekås, ICA och Elgiganten. Låter det som om mitt liv för tillfället är ganska ensidigt och långtråkigt?

En av världens vackraste låtar! Tyvärr hittar jag inte låten med en enda vettig video till, live-inspelningar är inte min grej. Inte alls.

Högst upp på aftonbladets onlinebilaga idag. Världens äldsta mamma. Omkari Panwar, 70 år och nybliven tvillingmamma. Jag reagerar på sådant här varenda gång det dyker upp, vilket dessutom är alldeles för ofta. Hur tänker de föräldrarna? Ett par på 70 respektive 77 år, bestämmer sig för att skaffa en liten sladdis. Anledningen, de ville få en son som kunde bruka parets mark i framtiden. Egotrippat? Yes! Med största sannolikhet kommer dessa barn inte ens komma upp i skolåldern innan deras föräldrar avlider. Små barn ska inte behöva uppleva att deras föräldrar försvinner. Inte om det går att undvika. I det här fallet går det att undvika, man skaffar inte barn när man är pensionerad sedan många år. Det är sjukt. Och att sedan skaffa ett barn av den anledningen att de vill ha en son (viktigt) som kan bruka deras mark? Det är, om möjligt, ännu sjukare. Tänk om de hade fått två döttrar? Vad hade hänt då? Tänk om sonen inte vill bli bonde i norra Indien? Han kanske vill flytta till New Delhi och driva en egen advokatbyrå? Ur den synvinkeln så kanske det är ett lyckokast att föräldrarna är såpass gamla så att de knappast lär uppleva sonens vuxenliv. Han kan med andra ord bli advokat utan att göra sina föräldrar besvikna. Skönt, för honom.

Ah, snart ska jag sluta spamma bloggen. Ta mig i kragen, kolla klart på scrubs och sedan sussa sött till 2-tiden. Men först, mitt hjärta, min största kärlek, det vackraste som finns. Även om jag kan bli alldeles galet frustrerad och arg i hans närhet, så älskar jag denna lilla varelse över allt annat på jorden!

Vilken kväll! Vilhelm har gått mig på nerverna, rejält, de senaste timmarna. Övertrött som få, men någon ro att somna, det har han inte haft. Nu, efter massa böl, gråt, skrik och gnäll så sover han. Äntligen. Dammsugit blomjord, matat katter, låst dörren och nattat Ville. Nu är kvällen min. Tacos, scrubs-maraton på 6an och pyamasbyxor. Vad kan man mer begära?

För övrigt så kan jag meddela att jag har ätit tacos fyra gånger den senaste tiden. Det vill säga, sedan i torsdags. Normalt? Nej, kanske inte. Och andra sidan så har jag aldrig påstått att jag är särskilt normal heller.

Ja, så var det dags igen! Jag följer mitt invanda mönster. Det innebär att jag byter blogg sådär var tredje-fjärde månad på ett ungefär. Varför göra det enkelt för sina läsare liksom? Nej, det gäller att hänga med i svängarna! Så, vi säger väl Hej och Välkommen!!