Yes, jag är solo ikväll. Om man inte räknar med en trött Vilhelm som sussar sött i min, min, säng. Och tre hypade katter som dundrar runt som elefanter. Ägnar kvällen åt att ta reda på många, mer eller mindre, väsentliga saker om mitt liv. Hyfsat spännande. Fråga Oraklet du också!

Kommer Vilhelm att sova hela natten?
-Troligen.
Härligt, om det ändå vore så väl. Vi får väl se.

Ska jag åka till Stockholm 24-26 oktober?
-Inte en chans!
Okej, då var det problemet ur världen.

Kommer P hem innan klockan 01?
-Nej.
Det ante mig...

Kommer P hem innan klockan 02?
-Det är möjligt.
Åhå, hoppet finns alltså!

Kommer jag någon gång att väga mer än 80 kilo?
-Inte en chans!
Tack. Bäst att proppa i mig en Toblerone till, jag sitter ju säkert ändå...

Skaffar jag en till katt under 2009?
-Inte en chans!
Nehepp. Nu blir P glad.

Får Vilhelm några syskon?
-Nej.
Som sagt, nu blir P glad. Jag som sett en så himla fin syskonvagn...

Om jag pluggar till mäklare, får jag ett schysst jobb då?
-Jag tvivlar.
ICA är ju trevligt det med. På alla sätt och vis.

Är P kär i mig på riktigt?
-Inte en chans!
Jaha, jaså. Okej.

Borde jag gå och sova nu?
-Det är möjligt.
Skönt att höra. Det blir nog bäst så.

Japp, nu får det fasen vara bra! Saknar bloggandet enormt, men så fort jag loggar in så händer något. Hux flux, så är allt vad inspiration heter borta! Funderade ett tag på att skaffa en bilddagbok, eller, jag skaffade till och med en. Men orka. Nu är jag tillbaka, kommer det inga inlägg kontinuerligt så piska mig gul och blå! Nu får det banne mig vara nog.


Saker som hänt sedan sist, alltså, viktiga saker

• Jag har börjat jobba. Typ 20 timmar i veckan, och det suger faktiskt inte lika hårt som jag förväntat mig.
• Vilhelm är helt galen. Hela tiden.
• Inte bara E-tangenten på mitt tangentbord bråkar, nu har även H freakat ut.
• Jag har nästan börjat träna seriöst, tack vare Daniel. Tar tag i det nästa vecka, promise!
• Min, eller rättare sagt Vilhelms, fina vagn är numera röd. Piggar upp!
• På tal om rött, Lea är här och vänder upp och ner på våran vardag. Igen.
• Jag  äntligen bokat tågbiljetter!! Stockholm, 31 oktober - 2 november. Någon som vill jobba mitt fredagspass?
• Jag har blivit lindrigt beroende av Facebook. Två år efter alla andra.

Kikade ut genom fönstret häromdagen och möttes av detta;

Vet ni? Det är sant. Jag är tillbaka. Jag kan knappt tro det själv. Som jag har längtat. Nämnde någon gång i begynnelsen något om en lägenhet, remember? Inte? Hur som helst. Vi har flyttat, lyckliga lilla familjen har flyttat. Underbart. Vi är inte längre trångbodda förortsbor. Vi bor centraaalt, i schtaaaan. I en trerummare, nästintill en våning. Nästan sjöutsikt, men inte riktigt. Trägolv (okej, till största delen IKEA-klick) i så gott som hela våningen, fina fönster med breda fönsterbrädor, trevliga grannar. Ljusa tapeter. Och som sagt. Mycket, mycket centralt. Att köket sedan är från 60-talet, att vi har 57 trappsteg upp till härligheten, att badrummet är mikroskopiskt, att duschkabinen läcker. Det är en annan sak. Jag trivs iallafall! Härligt stökigt, men mycket hemtrevligt.

Men åter till ämnet. Jag har varit mycket frånvarande senaste tiden, som ovan nämnt, på grund av flytt. När vi flyttat färdigt, packat upp (nja, packat om det vi var i stort behov av), spanat på grannarna, bråkat om var soffan skulle stå, möblerat om i köksskåpen fem gånger. Då. Då hände det som inte fick hända. Min Dator dog. Tuffa dagar, långa nätter har det varit sedan min Dator lämnade mig. Efter massa blod, svett och tårar (och även en förfärlig förkylning) så sitter jag här igen. Vid min älskade Dator. Uppfräschad med en ny hårddisk, fit for fight igen! För att citera min nyfunna kärlek, husdjur, förebild (mer om det sedan); "Det är helt surrealistiskt. Man förstår inte vad som händer." Precis så känns det. Men som sagt, här är vi igen! Jag och min Dator.

Ja, äntligen. Äntligen, äntligen, äntligen. Årets stora höjdpunkt. Hetaste samtalsämnet, nya juryn. Ja, vad ska man tycka om den? Ser man till meriter så är den ju betydligt mer kvalificerad än den förra juryn. Men nja, de gav mest ett ganska trist och plumpt intryck. Man kände liksom igen alla kommentarer, alla blickar, alla gester från förra juryn. Den nya känns som sämre kopior av den gamla juryn, tyvärr. Men, ett program är bara ett program. Det ska bli intressant att se om det blir bättre! Liten parantes, Andreas i juryn har barn tillsammans med Miss Hanna Graaf. Det kan väl dock inte ses som en merit direkt?

Måste också klaga lite på Peter Jihde... Jag har hel-diggat de andra programledarparen. Men nu ska Jihde alltså vara själv. Han är blek, trist och kan inte säga R. Hur ska detta gå? Mycket av nöjet med Idol har ju varit programledarna, finalen med Jihde förra året var tämligen trist. Jag saknar Johan och Tobbe! Och Sanna och Mogge! Och för att inte tala om Gynning och Berg! Jaja, vi får väl ge Jihde en chans också. Men han skulle absolut behövt en kollega vid sin sida, han är på tok för beige för att stå som ensam programledare.

Så, som sagt, vi får se hur det utvecklar sig. Eller invecklar sig.

Huh, har inte hunnit blogga på evigheters evigheter. Förklaringen till bloggtorkan stavas flytt. Och inte bara flytt. Även söt-men-arg-liten-pojke-som-håller-på-att-få-sin-första-tand, katt-till-veterinär-gånger-två samt orka-packa-baka-muffins-istället. Ungefär så.

Vi får nycklarna till underbara lyan (bunkern?) senast på fredag, förhoppningsvis redan på torsdag. Vi kommer inte att hinna flytta klart under helgen känns det som. Banankartonger högt och lågt, och inte heller är det så enkelt att packa med två stirriga katter och en pladdrig Vilhelm. Inte lätt alls. Plocka fram en kartong, plocka ur Mini ur kartongen, dra upp Vilhelms speldosa, plocka ur Mini ur kartongen, lägg i ett par saker, plocka ur Mini ur kartongen, hindra Mille från att hoppa i kartongen, leta efter en ny leksak åt Vilhelm, plocka ur Mini ur kartongen, byt en blöja på Vilhelm... Och plocka ur Mini ur kartongen. Igen. Visst låter det lätt och smidigt?!

Tack vare Kristoffer hittade jag till RFSU's test; Är du värdig knullborgarmärket? Uppenbarligen så är jag inte det. Låt oss ta en titt på fråga 2...

Min första bloggdesign till någon annan än mig själv är klar, kolla in den här.

Åkte till Arvika idag för att kika på en soffa. Jättefin var den, och billig. Men hur smidigt är det att ha ett överdrag som inte går att ta av? Inte speciellt smidigt, och speciellt inte med katt och bebis i familjen. Blev med andra ord ingen soffa. Hamnade istället i Charlottenberg, så kan det gå! Skulle ju bara titta lite, men ut kom vi med en bilbarnstol (Britax Secura Hi-Way), superfin och Ville sitter kanonbra i den. Klarblå åkpåse till Bugaboon, ska bara få tag på en klarblå suflett också. Kommer att bli supersnyggt i vinter, och jag har redan spanat in en suflett på tradera. Blev ett par leksaker också, bland annat ett tåg med knappar på. Vilhelm greppade snabbt att det lät om man tryckte på knapparna, jättekul!! När han tryckt på en knapp satt han och lyssnade noga, noga, och sedan tryckte han igång den igen så snart den blir tyst. Köpte får-pyamaserna från H&M också, har spanat på dem länge!!

Och vet ni? Imorgon ska vi till Charlottenberg igen. Hittade en affär som hade galet snygga "Afrika-masker". Jag måste ha. En, eller kanske fem?!

Jag har blivit blogg-pimpare. Alltså, en sådan som pimpar bloggar. Visst låter det proffsigt? Det är inte lika proffsigt som det låter dock. Håller på med en design åt en tjej vars blogg jag läser flitigt. Ganska kul faktiskt! Jag blir lätt så "inrutad" när jag gör designer till mig själv, jag vet ju liksom vilken smak jag själv har vilket i sin tur leder till att jag bara gör designer som jag själv gillar... Man blir lite mer öppen för förslag så att säga, när man gör designer till någon annan.

Hur som helst, kul är det. Äter kvällsmat samtidigt, igen. Kebabrulle från City. Igen. Utan lök, men med feferoni (peperoni?). Jag känner mig så modig när jag biter i en feferoni! Sådär superhjälte-aktigt, wow, jag kan äta feferonisar utan att grimasera sådär väldigt mycket. Ett, två, tre, vågen allihop, vågen! Jag är för övrigt helt hopplös på att äta utan att slappa ner något enormt, jag funderar allvarligt på att skaffa en haklapp. Undrar om servicehusen har haklappar i vuxen-modell?

Nyss hemkommen från lägenhets-spanande! Och tro det eller ej, men lägenheten är underbar! Sjätte-sjunde september smäller det, då byter vi adress! Tjohoooo!!

Vi ska kolla på en lägenhet idag! Eh, har jag nämnt de kanske? Typ hundra gånger? Jaja, det är så ofantligt kul att det gott kan nämnas en eller fem gånger extra. Den ligger perfekt!! Det kanske jag också sagt? Jo, det har jag nog. Om lägenheten inte är helt miserabel så ska vi ha den. Ska. De som bor där nu är unga, snygga och trevliga. Det bådar gott! De är förlovade också. Det är vuxet och seriöst, vilket givetvis betyder att de själva är vuxna och seriösa utan bårder och grälla färger på väggarna. Japp. Personkännare nästa!

Har förövrigt hittat en sida med mysiga väggtexter och annat småplock. Är jag en nörd som kollar efter inredningspryttlar innan jag ens sett lägenheten? Hur som helst, Vimsa dekor är värt ett besök!

Hemmagjord pizza och läskig film, är inte helt fel på en torsdag! Idag är det dock fredag. Överbliven torsdagspizza till frukost på en fredag, det är inte heller så illa.

Snacka om snabba vändningar. I förrgår var jag arg, förbannad och allmänt less på allting. Hade ju hittat drömlägenheten, men det sket sig (som vanligt). Och P's jobb sket sig också. Har deppat över lägenheten som inte blev våran i två dygn nu, funderat fram och tillbaka. Skulle jag kunna börja jobba, och isåfall köpa lägenheten? Skulle det vara värt det? Massa funderingar åt alla möjliga håll. Igår bestämde vi oss dock för att skippa lägenheten. Den var fin, planlösningen var perfekt, läget underbart. Men, det kommer väl fler chanser?

Efter massa funderingar idag så kom jag fram till att man kanske skulle satsa på en hyresrätt iallafall? Visst, det är en helt annan sak. Att ha en egen lägenhet skulle vara underbart, men visst finns det fördelar med hyresrätt också. Chansade och ringde våran nuvarande hyresvärd (yay, gilla) för att höra om han hade något som kunde vara intressant. Och tänk, det hade han!! En trea, inte speciellt stor, utan balkong och på tredje våningen utan hiss. Men, läget är perfekt! Så centralt som det bara kan bli i lilla Sunne, utsikt över Frykensundet och närhet till allt som Sunne har att erbjuda. Flyttar vi så kommer jag att ha ungefär 1½ minuts gångväg till jobbet. Lagom långt, absolut. Tredje våningen är inte kul, speciellt inte med en bebis på armen, men fatta vad mycket motion man skulle få! Och hyran är lägre än vad den är här också... Åååh, ska eventuellt/förhoppningsvis kolla ikväll, så får vi se vad som händer! Jag vill, jag vill, jag vill!!

Snål som jag är så tänkte jag att jag skulle utnyttja alla gratis-erbjudanden som finns på nätet, smink, godis, biobiljetter, presentkort... Smart va?!

Om uträkningen inte var gjord av tränade apor, utan av smarta affärsmän/kvinnor, så skulle jag lätt kunna bli rik på mitt bloggande. Just för dagen, 17166 kronor. Det hade inte varit så illa, skriva lite blaj, posta någon video och slänga upp ett par bilder någon gång om dagen. Och sedan, klirr i kassan. Låter inte dumt alls. Faktiskt. Synd det där med aporna bara...

Japp, givetvis. Allting kan inte vara hur himla bra som helst, sådan tur har ingen, och allra minst jag. P fick ju äntligen ett jobb, efter att ha jobbat hos H (mycket speciell arbetsgivare, minst sagt). Norge, veckopendling och nattjobb. Låter inte speciellt kul, men ändock, ett fast jobb med lön. Herregud, att ha en säker inkomst varje månad? Kändes nästintill surrealistiskt, men fruktansvärt trevligt. Tänk att veta vilket datum det kommer in pengar på kontot, och till och med veta hur stor summan blir! Hur kan något som borde vara så självklart kännas så lyxigt?

Nästa grej, lägenhet. Jag vantrivs helt enormt i våran nuvarande lägenhet. Den är för liten, den skulle behöva en riktig make-over och grannarna är mer eller mindre idioter. Vissa undantag finns, men på det hela stora så har vi inga trevliga grannar alls. Har letat lägenhet i jag vet inte hur länge, ett halvår kanske? Bor man i en storstad är det inte länge. Bor man i Sunne så är det en betydligt längre tid. Har kollat fastighetsbyråerna här omkring minst sjutton gånger om dagen de senaste månaderna, utan framgång. Förän i torsdags! En helt perfekt trea, rätt läge, stor balkong och bra bostadsrättsförening. Vill ha! Efter att ha varit och kikat på lägenheten igår så blev inte ha-begäret mindre direkt... Visst, tapeterna och golven är inte alls i min smak. Men så svårt är det inte att tapetsera/måla om. Och klickgolv är en underbar uppfinnig!

För att knyta an inlägget till rubriken. To good to be true. Visst låter det underbart, kanon och perfekt? Ett nytt jobb, en inkomst, en underbar lägenhet som är som gjord för oss. Där tar det liksom stopp. Jag vet att P har varit ganska tveksam till jobbet, och det kan jag till viss del förstå. Men att det var så här illa trodde jag inte... Jobbigt att helt ändra sin dygnsrytm, och att inte få träffas lika ofta. Men det fanns ju fördelar också. Uppenbarligen inte tillräckligt många, fyra nätter funkade det, sedan var det kört. Tur att det finns så gott om jobb i Sunne.

Också lägenheten. Vi leder inte budgivningen längre, tyvärr. Men vi ska ha den lägenheten. Ska, ska, ska. Imorgon ska jag prata med banken igen, förhoppningsvis kan vi gå ännu lite högre. Jag. Vill. Ha. Den. Lägenheten. Punkt.

Har förövrigt pratat med jobbet också. Med största sannolikhet så börjar jag jobba om en vecka eller två. Tjoflöjt, vad jag ser fram emot det. Hade sett fram emot en lång mammaledighet, men går det inte så går det inte... Lägenheten känns viktigare just nu, inte för att jag inte älskar att vara hemma med Vilhelm, men ibland måste man tänka långsiktigt. Tyvärr.