Ahahaha, insåg någon gång under dagen att jag och min älskade P inte är de vassaste knivarna i lådan direkt! Inte alla hästar i hagen, så att säga. Vi (och givetvis Vilhelm också) var ute och promenixade sent igårkväll. Vilhelm var ledsen, och vi var uttråkade så det fick bli en promenix längs gångvägen på andra sidan E45:an. Hur som helst, fullmåne skulle det ju visst vara igår, så vi öppnade gluggarna mot skyn för att beskåda månen. Men, vad var nu detta? Någonting täckte månen till stor del! P trodde att jag jäklades med honom, och att det inte alls skulle vara fullmåne. Jag var tämligen säker på att det var ett mycket symmetriskt moln som skuggade månen. Ah, som sagt, vi är inte så smarta... Månförmörkelse? Någon? Jag ska börja läsa tidningen lite mer regelbundet. Imorgon börjar jag.

Idag är jag irriterad på;

• Ledningen på Familjeliv. Sidan har strulat i, jag vet inte hur länge, hur som helst väldigt länge. Och ledningen/teknikerna verkar inte göra ett jota åt det. Hallå. En av Sveriges största, mest välbesökta communitys. Det kan liksom inte krångla hur mycket som helst, hur länge som helst? Har aldrig varit med om maken till inkompetenta ägare.

• Kidzshop. Sägs vara jättebra, kanonservice, bra utbud och snabb leverans. Det är ingenting jag märkt något av. Har ett X antal gånger mailat för att få tag på någon som vet något om en pryl jag beställt. Men jag får antingen helt felaktiga svar (jag har inte beställt en sandfärgad suflett), eller inga svar alls.

Jag har tappat bort min kamera!! Skulle precis uppdatera bloggen med tårtan jag knåpade ihop i tisdags, tårtan som det finns mängder med bilder på. Bilder som befinner sig i min kamera, som i sin tur befinner sig... Ja, var då?! P är påväg hem, han vet nog var den är. Konstigt nog så är han bättre än jag själv på att hålla reda på mina prylar. Om, och när, min kamera hittas så ska jag inhandla ett pimpat senilsnöre. Basta!

P ska till landet i väst (det vill säga Norge) inatt och åka lastbil. Visst låter det kul? Kanske, kanske ett jobb på gång. Skulle vara så perfekt, håll en tumme eller två! Lägligt nog dök det också upp en lägenhet till oss på fastighetsbyrån idag, ska kika på måndag. Ska bli kul, jag vill ha den!! Tapeterna är helt horribelt fula, ni vet bårder. Bårder och jag funkar som bekant inte ihop. Men om man rollar alla väggar vita, slänger in klickgolv och målar om köksluckorna så ska nog även den lägenheten bli beboelig. Nio extra kvadratmeter, och ett extra rum, är inte heller fy skam. Håll en tumme eller flera för att vi får lägenheten också. Många tummar blir det.

Yeees, idag har jag på mig lillebrors avlagda kav... Nej, jag skojar. Givetvis. Jag har verkligen inte fattat grejen med dessa enorma mängder av såkallade Modebloggar som poppat upp det senaste året. De är överallt! Och i mina ögon så ser 95% av dem exakt likadana ut. En smal, söt tjej. En fin, riktigt pimpad blogg. Mängder av bilder på nya inköp, must-haves och kändisars senaste kjol/glasögon/sko-chock. Och, inte att förglömma, de obligatoriska "Dagens outfit"-inläggen. De inläggen är i mina ögon det konstigaste av allt. Halvkassa bilder tagna i en spegel, gärna med en mobilkamera. Ju sämre skärpa, desto bättre! Bilden är också abrupt avklippt i höjd med halsmandlarna. Också en snitsig liten lista, där alla plaggen beskrivs. Uppifrån och ner. Yllekofta från Bikbok, kjol från Second hand, strumbyxor H&M och så vidare... Jag förstår inte? Är det jag som är helt bakom flötet, eller har jag missat något stort?

Det som är allra konstigast. Det är att dessa modebloggar i regel är ganska väl-kommenterade. Det tycker jag är ganska konstigt.

Det har hänt så sjukt mycket det senaste året! Helt galet. För drygt ett år sedan hade jag precis flyttat hemifrån (jisses, känns som om det var minst 5-6 år sedan jag bodde hemma). Jag bodde själv med Milton (okej, på pappret själv. I praktiken med P.). Helt solo. Jobbade alldeles för mycket, festade så fort jag hade en kväll ledig och hade någon suddig vision om att börja plugga snarast. Sjuksköterska och 110% studentliv stod högst upp, främst för att slippa slavandet på Ica.

Så blev det inte. Nu, ett år senare så har väldigt mycket ändrats. Jag bor inte själv, varken på pappret eller i praktiken. Det finns en P (som visserligen fanns förra året också, men inte i samma utsträckning) att slåss om täcket, TV'n och utrymmet med. Det finns en Vilhelm, som är hur fin som helst. Det finns en Mini som är söt men stundtals mycket skräpig. Jag är mammaledig, och tro det eller ej, jag längtar tillbaka till jobbet. Till mitt skit-jobb, som jag aldrig trodde att jag skulle sakna. Det konstigaste av allt, vet ni vad det är?! Jag saknar skolan! Att alltid veta vad som låg framför en, vad som förväntades. Att alltid ha en hel hög kompisar, übersmarta naturister och finurliga teknister, inom ett par meters radie.

Det är inte så att jag inte trivs med mitt liv, för det gör jag. Men det är så totalt annorlunda nu, mot vad det var för något år sedan. Och mot vad jag trodde att det skulle bli, helt annorlunda. Och ibland saknar jag mitt gamla liv, när jag kunde vara mig själv alltid. När jag bara var solo, och kunde göra precis det som föll mig in. Kliva upp på morgonen, dricka lite vatten, slå på TV'n och lägga sig i sängen igen. Stressa hem från jobbet, studsa in och ur duschen, halsa ett par cider och komma hem i gryningen. Jag saknar det, får man det?

Förressten! Veckans, och mest troligt även månadens, stora händelse har jag ju glömt att uppdatera om! Jag har fått ett kusinbarn! Och Vilhelm har fått en tremänning! En liten David pluppade ut natten till onsdagen! Grattis kära kusin, och kära kusin-make! Så glad för eran skull!!

Vi har fått en ny värmepanna! På grund av det var vi tvugna att stiga upp i ottan idag, klockan 06 ringde klockan. Så typiskt, första morgonen på säkert en vecka som Vilhelm sovit lugnt och skönt. Och ändå var vi tvungen att dra upp honom mitt i natten, hans dygnsrytm är återigen rubbad. Han somnade för natten för en timme sedan, vilket innebär att han kommer vilja gå upp i samma veva som grannen kommer hem imorgon. Det vill säga runt 04. Sweet, eller gôtt mos som man säger här i Sunne.

Just det, till ämnet. Hajk i Gårdsjö. Vem orkar vara hemma när en snacksalig elektriker kommer på besök mitt i natten? Inte jag iallafall. Inte heller P eller Ville. Katterna skulle säkerligen inte klagat, däremot har jag en känsla av att elektrikern skulle klagat på katterna. Alltså packade vi ihop oss och åkte till min mors för tillfället obebodda lägenhet i Gårdsjö. Tråkigt nog var vädret inte tipp-topp, men det funkade iallafall! Långpromenix, slötittande på TV och lite sådant så gick dagen rätt snabbt. Hux-flux. Jag ska aldrig flytta till Gårdsjö. Inget bredband, ingen kabel-TV, ingen affär närmare än nio kilometer, inga unga (läs snygga) grannar, ingen torktumlare och minst 200 meter till brevlådan. Ni hör ju själva hur det låter?

P har varit och köpt ägg till mig. Han var rastlös, så jag tillät honom att åka till affären mot att han kliver upp med Ville imorgon. Schysst byte, eller hur? Mycket nöjd med mig själv och min förmåga att förhandla. Själv ska jag baka tårtbottnar, till vad vet jag inte, men jag måste ju göra av med äggen åtminstone.

De är ju så söta, mina pojkar. Mille och Ville! De har gosat tillsammans en lång stund på Villes filt idag, såg så mysigt ut! Filmade en snutt också, men kan tyvärr inte med Movie maker, alltså blir det ingen film i bloggen idag. Bilder får duga! Helt oemotståndligt söta bilder dessutom! :)

Vet ni vad? Jag har en svindyr Bugaboo till min son för att jag vill skryta om hur onödigt mycket pengar jag har att lägga på en vagn, för att visa upp vilken fin och förnäm människa jag faktiskt är. Min Bugaboo höjer min status helt enormt, trots att den är bland det fulaste som rullat på denna jord. Jag har inte skaffat en Bugaboo för att den är otroligt lättkörd och praktisk, nej, jag valde som sagt en Bugaboo för att jag som människa är värd mer än alla andra. Också lite för att jag är så blåst, köper en dyr Bugaboo när man kan få en så otroligt funktionell och snygg Brio för en tusenlapp på blocket. Ja, så är det. Here we go again!

Gah, nu slutade P att jobba! Klockan 18? Ja, jo, tjenare! Det borde vara skottpeng på den där jävla arbetsgivaren! Den som kletar in hans hus med bajs bjuder jag på bio och McDonalds, lovar, dyrt och heligt.

Varnar redan nu för att det här blir långt, argt och sjukt, sjukt, sjukt... Läs på egen risk.

Blir helt störd på P's arbetsgivare. Han är sjuk i huvudet, på riktigt. Hade jag hans telefonnummer så skulle jag ringa upp honom och skälla ut honom efter noter, har aldrig varit med om maken... Komplett galen är han, helt tom på förståelse och empati. Människor som han borde inte få driva företag överhuvudtaget, han utnyttjar människor helt skoningslöst. Han är, kort sagt, helt sjuk.

Ska försöka dra en lång historia kort. P har jobbat hos honom sedan oktober 2007. I början funkade allt helt okej, inte bra, men okej. Några bestämda arbetstider fanns inte då heller, arbetsgivaren (även kallad H) kunde helt plötsligt bestämma sig för att de skulle jobba över en timme eller två. Kanske till och med tre, jaja, fine. Tid är pengar. Arbetsdagar på 10-12 timmar (och ibland ännu mer) var liksom standard. Dock kom jag och P överens om att efter att Vilhelm fötts så skulle han jobba betydligt mindre, normala dagar utan hastigt påkomna övertidstimmar. Tror ni att det funkade? Icke. Det funkade hyfsat, iallafall typ tre dagar per vecka. Men inte mer än så. Bara för att H inte varit närvarande under sina tre söners uppväxter så betyder inte det att alla vill, kan och har lust till att missa sina barns uppväxter. Det är något som H inte har insett, och troligen aldrig kommer att inse. Jobb, jobb, jobb är uppenbarligen det viktigaste i hans liv.

Den senaste månaden har H's företag haft ett uppdrag på ett annat företag. H har alltså blivit anlitad till att fixa ett antal saker hos det större företaget, för en summa som de kommit överens om. Att skaffa fram verktyg, material och folk har alltså helt och hållet legat på H's ansvar. Det har inte funkat, för fem öre. Till att börja med så har inte H skaffat fram material i tid, vilket gjort att de som jobbar åt honom inte kunnat uträtta allt de skulle ha gjort i tid. Han har dessutom tagit in alldeles för lite folk, de som jobbat de här 3½ veckorna har fullkomligt fått slita häcken av sig. Nu är de inne på den sista av fyra veckor, och H verkar ha fått mer eller mindre panik. Han har nog först nu insett att de ligger väldigt långt efter tidsplanen, och att det är mycket tveksamt om de ska hinna klart i tid eller inte. Att han inte tagit det här på allvar, att han schabblat bort alltihop är inte hans anställdas fel. Det är misstag som han helt och hållet ska stå för själv, inser han det? Icke. Han kör med sina anställda som aldrig förr.

P jobbade 07-18 i måndags, alltså övertid på två timmar. Okej. På måndag kväll blev de lovade att sluta senast klockan 13 på tisdagen (igår), om de kunde tänka sig att börja klockan 04. Fine, de gick med på det också. P ställde klockan på 02, klev upp och körde typ åtta mil till jobbet. När klockan närmar sig 13 så tycker inte H att de ska gå hem, det finns för mycket att göra. Efter mycket om och men så får de gå hem klockan 16. Det vill säga, tre timmars övertid. Som dessutom inte gjorts upp i förväg. H tar liksom för givet att hans anställda inte har något liv hemma, inga barn som behöver umgås med, ingen mat som behöver lagas, ingen lägenhet som behöver städas, inget förhållande att ta hand om. Han bara kör på. Igår kväll ringde H och kollade ifall det var okej att jobba likadant idag, det vill säga 04-16. P gick med på det, vi behöver pengarna. Strax före 16 ringde P och upplyste mig om att de inte tillåts sluta förän 18. Tidigast. Vad säger ni om den? 04-18. Fjorton timmars hårt, fysiskt arbete i närmare 30 graders hetta. Det här är fan sjukt.

Något som, om möjligt, får mig att flyga ännu högre i taket än jag redan gjort är hans hot om lönen. Om H's företag inte hinnar göra färdigt det de tagit på sig tills på måndag så kan H glömma att han får betalt för det här uppdraget. Det har H talat om för sina anställda, och dessutom hotat med att det inte blir någon lön ifall de inte hinner klart. H får ju inga pengar då, och påstår sig isåfall inte ha råd att betala ut löner. Vad fan? Det är väl inte H's anställda som klantat sig? Det är väl inte de som glömmer/skiter i att beställa material i tid? Det är väl inte de som har bestämt hur många anställda H ska sätta på det här uppdraget? Det är H själv. Hinner de inte klart så får H ta pengar ur egen ficka för att betala ut löner. Så enkelt är det. Det här är så sjukt så att jag inte vet var jag ska ta vägen. Och det här är bara en bråkdel av allt sjukt man stött på sedan P började jobba för H. En bråkdel.

Har som sagt riktigt god lust att ringa till H och tala om vad jag tycker och tänker. Tala om hur mycket han förstör för människor. Tala om vilket jäkla rikspucko han är. Men det gör jag inte. Eventuellt länkar jag det här inlägget på Facebook, med förhoppningen att hans yngste son ser och läser det. Och därmed vidarebefordrar det till sin far. Gah, jag blir knäpp!!

Varenda gång jag loggar in på bloggen så blir min son fruktansvärt missnöjd. Det är helt sant. Det är alltså inte mitt fel att blogg-torkan håller i sig.

Jajamän, bloggtorka och skrivkramp de senaste dagarna. Det är sådant som händer. Det får man ta. Och annars då?

• Det är varmt, varmt, varmt.
• Det är Fryksdalsdansen i Sunne.
• Jag ska ut ikväll.
• På Fryksdalsdansen, Kolsnäs alltså.
• Jag tycker inte om värmen.
• Emma har semester!! Yay!!
• Helgen har hittills varit ganska bra.
• Jag har faktiskt diskat lite. Imponerad?
• Min lilla Skräpis har än en gång glömt vad man bör göra i lådan.
• Björn Rosenström spelar på Kolan ikväll.
• Klara och Peter har fått bebis!
• Jag vill också ha en bebis. En liten, ny, rosa och skrynklig liten varelse.
• Det skriver jag enbart för att Vilhelm just nu är snäll och sover.
• Han väckte mig förövrigt imorse, skrattandes, på mage.
• Han är en säl, min lilla Ville.
• Xide Summer Edition ikväll!
• Och, som sagt, det är varmt. Pott-hett!

Var väldigt uttråkad sent igår kväll, och dessutom på relativt dåligt humör. Så jag var tvungen att testa 118 100's nya tjänst. Man SMS'ar en fråga, vilken som helst, och sedan sitter någon stackare där och googlar svaret åt en. Skitkul. Frågan jag ställde var; "Hur väcker man på bästa sätt en trött och skittråkig pojkvän?".

Svaret löd; 118100 rekommenderar dig att pussa honom några gånger på kinden. Om han inte vaknar då så häller du ett glas vatten över honom och därpå ger honom ett par pussar på kinden. Lycka till!

Kan tala om att alternativ ett fungerade inte, inte alls. Alternativ två vågade jag inte ge mig på, risken var nog tämligen stor för att jag inte bara skulle ha en trött och skittråkig pojkvän efter det. Utan istället en trött, skittråkig, blöt och ap-sur pojkvän. Men tack ändå!

Vet ni?! H&M-katalogen kom idag!! En av de största höjdpunkterna under året, eller tja, en av de två största. Det kommer ju faktiskt två stora kataloger varje år. Och lika glad blir man varenda gång! Har bara bläddrat igenom lite snabbt, men ändå hittat alldeles för mycket jag vill ha. Det är farligt det där. Har ju dessutom H&M-konto, vilket är kanon. Bara att beställa allt man vill ha, prova i lugn och ro och sedan skicka tillbaka det man efter provandet inte längre vill ha. Har man konto så slipper man ju dessutom att ligga ute med massa pengar som man egentligen inte har, och det är ju trevligt på alla sätt och vis. Fanns mycket fint till Vilhelm också. Och till P. Gud, vad reklam jag gör förressten. Jag är inte sponsrad, promise.

Randiga bodysar (en body, flera ??!) till Ville, en supermysig cardigan till mig, flashiga ögonskuggor i alla möjliga och omöjliga färger, en blommig skjorta, nya jeans och en stickad klänning har jag redan bestämt mig för. Men säg ingenting till P. Nya underkläder också, hittade jättefina vinröda! Me like, amnings-BH'ar är ju sådär lagom hett...

Och så säger de att man inte kan köpa lycka för pengar. Tss, de har fel. Givetvis kan man köpa lycka för pengar. Så är det.

Efter att ha tillbringat helgen (fredag-söndag) i Ludvika så är jag äntligen tillbaka! Skönt att komma bort ett tag och se något annat än samma tråkiga lägenhet, i samma tråkiga bostadsområde (låter jag bitter?). Men, det är skönt att komma hem också. Borta bra men hemma bäst! Det tyckte nog Ville också, han saknade säkert sitt babygym och sin babysitter. Och katterna här hemma saknade sina människor, de har varit som plåster sedan vi kom hem i söndags kväll. Godingarna.

Shoppat, bakat tårta (surprise, surprise, återkommer strax med bild), slappat, sträckt ut tårna i nyklippt gräs, softat på balkongen, plockat lite vinbär och slappat ytterligare. Låter som en rätt okej helg va?!

Enligt Aftonbladets omröstning så har 28,4% av landets förare kört rattfull någon gång, 30,7% vet inte ifall de gjort det eller ej. Det är skrämmande. Helt sjukt...