Pälsbollarna i varsitt nötskal. Knubbiga, sömniga, goa Milton. Och hyperaktiva, pillriga, fjantiga Mini. Tänk om hon någon gång kunde chocka en, och faktiskt ligga stilla mer än tre sekunder i stöten? Det skulle vara tufft, men troligen inget som kommer att inträffa.

Mini, aka Skräpis, fick modella lite igår. Lilla Skräpis är inte fasligt liten längre.

En forumist uppmärksammade mig på ett visst katthem som precis börjat marknadsföra sina hemlösa huskatter som rex-blandningar. Intressant. Jag tycker att det börjar dyka upp fler och fler konstiga blandningar på blocket, där ägarna inte har en susning om vilka eventuella raser som kan finnas bakom katten. I typ 98% av fallen så finns det inte heller någon raskattsinblandning. All denna falska marknadsföring gör mig så irriterad! En huskatt är en huskatt. En långhårig huskatt är inte en Norsk skogkatt, och definitivt inte en Norsk skogskatt. En huskatt med halvstora öron är inte en Rex-blandning (vilken rex förressten, det finns fem olika i Sverige?). En huskatt med lång näsa är inte en Oriental. En huskatt som är maskad är inte en Birma. En blå huskatt är inte en Russian Blue. Så enkelt är det. En huskatt är en huskatt, ingenting annat! Jag klankar inte ner på huskatter, huskatter har inte ett mindre värde än en raskatt. Huskattens status behöver höjas, och det gör den inte genom att hälften av alla Blocket-missar sägs vara en raskattsblandning. Det sänker snarare statusen, genom att skrika ut att ens katt minsann har 16,5% Abbessinier i sig så höjer man inte statusen. Det ger istället signaler om att en ren huskatt är ett sämre alternativ, och inget att ha. Varför är inte en egen, originell, unik och alldeles underbar huskatt tillräckligt bra?

Har för övrigt mailat ovan nämnda katthem, nyfiken på vilken sorts rex de ser i den ursöta huskattflickan. Ska bli intressant. Något som, om möjligt, är ännu mer intressant är att endast en av fem kattungar i kullen är en rex-blandning. Undrens tid är ännu ej förbi.