Vet ni? Det är sant. Jag är tillbaka. Jag kan knappt tro det själv. Som jag har längtat. Nämnde någon gång i begynnelsen något om en lägenhet, remember? Inte? Hur som helst. Vi har flyttat, lyckliga lilla familjen har flyttat. Underbart. Vi är inte längre trångbodda förortsbor. Vi bor centraaalt, i schtaaaan. I en trerummare, nästintill en våning. Nästan sjöutsikt, men inte riktigt. Trägolv (okej, till största delen IKEA-klick) i så gott som hela våningen, fina fönster med breda fönsterbrädor, trevliga grannar. Ljusa tapeter. Och som sagt. Mycket, mycket centralt. Att köket sedan är från 60-talet, att vi har 57 trappsteg upp till härligheten, att badrummet är mikroskopiskt, att duschkabinen läcker. Det är en annan sak. Jag trivs iallafall! Härligt stökigt, men mycket hemtrevligt.

Men åter till ämnet. Jag har varit mycket frånvarande senaste tiden, som ovan nämnt, på grund av flytt. När vi flyttat färdigt, packat upp (nja, packat om det vi var i stort behov av), spanat på grannarna, bråkat om var soffan skulle stå, möblerat om i köksskåpen fem gånger. Då. Då hände det som inte fick hända. Min Dator dog. Tuffa dagar, långa nätter har det varit sedan min Dator lämnade mig. Efter massa blod, svett och tårar (och även en förfärlig förkylning) så sitter jag här igen. Vid min älskade Dator. Uppfräschad med en ny hårddisk, fit for fight igen! För att citera min nyfunna kärlek, husdjur, förebild (mer om det sedan); "Det är helt surrealistiskt. Man förstår inte vad som händer." Precis så känns det. Men som sagt, här är vi igen! Jag och min Dator.